-
Sådärja, hemma igen. Trivs jättebra med Andréas. Vi har inte gjort så mycket då vädret varit kasst för det mesta, golfat lite, varit på muséum (haha, tantochfarbrorvarning där!), kollat film, badat (jag ska aldrig mer kasta en boll i hela mitt liv ...) och pussats och kramats massa. Det känns rätt skönt att bara kunna göra ingenting också, att inte ha ett behov av att behöva flänga runt en massa för att trivas.
Nu ska jag bege mig mot duschen och därefter blir det nanna.
Nu ska jag bege mig mot duschen och därefter blir det nanna.
...och så kom kylan
Utomhus alltså, inte den psykiska. Det är svinkallt ute, usch. Förstår inte hur det kan ändras så fort, tidigare idag var det snorvarmt ute och nu... Blä! Fast ja, hellre kyla än äckelvärmen som varit i alla fall! Då får man en ursäkt att gosa ner sig under två täcken när det är dags att sova.
I tisdags fick jag i alla fall reda på varför de inte kunde operera pappa, det var på grund av den bechterews (ryggsjukdom) han har. Tydligen kunde man få förhårdnade vävnader och brock av det, och risk för stora problem med inkontinens. Så det var ju tur ändå att gubben (70 år gammal var han) skulle operera och såg att det fanns en risk för allt detta. Någon yngre, mindre erfaren hade kanske bara genomfört operationen ändå. Dock så öppnade de upp papsen innan de kom på att det inte skulle gå, så nu är han sydd osv. Inte så trevligt. Men det var i alla fall ingen brådska med att stråla så jätteilla kan det inte vara med det hela. Så en stor sten föll från hjärtat när vi fick veta anledningen till den ej genomförda operationen.
Nu är det nedräkning till tisdagen då jag ska hoppa på tåget! Äntligen. Ännu mer längtar jag till onsdagen då jag kommer fram, ska bli underbart att få vara i Andréas närhet igen. Som jag saknat det, och som jag behöver det, behöver honom. Han är den bästa och mest underbara människa jag träffat på hittills i mitt liv, jag är verkligen glad att jag har honom, och han verkar (oftast) vara glad över att han har mig också. Min älskling, jag tycker om honom så mycket att jag saknar ord till att beskriva det. MAAH.
Nu ska jag äta, ännu lite mer.
You're the one that I want, you are the one I want, wo oh oh honey
I tisdags fick jag i alla fall reda på varför de inte kunde operera pappa, det var på grund av den bechterews (ryggsjukdom) han har. Tydligen kunde man få förhårdnade vävnader och brock av det, och risk för stora problem med inkontinens. Så det var ju tur ändå att gubben (70 år gammal var han) skulle operera och såg att det fanns en risk för allt detta. Någon yngre, mindre erfaren hade kanske bara genomfört operationen ändå. Dock så öppnade de upp papsen innan de kom på att det inte skulle gå, så nu är han sydd osv. Inte så trevligt. Men det var i alla fall ingen brådska med att stråla så jätteilla kan det inte vara med det hela. Så en stor sten föll från hjärtat när vi fick veta anledningen till den ej genomförda operationen.
Nu är det nedräkning till tisdagen då jag ska hoppa på tåget! Äntligen. Ännu mer längtar jag till onsdagen då jag kommer fram, ska bli underbart att få vara i Andréas närhet igen. Som jag saknat det, och som jag behöver det, behöver honom. Han är den bästa och mest underbara människa jag träffat på hittills i mitt liv, jag är verkligen glad att jag har honom, och han verkar (oftast) vara glad över att han har mig också. Min älskling, jag tycker om honom så mycket att jag saknar ord till att beskriva det. MAAH.
Nu ska jag äta, ännu lite mer.
You're the one that I want, you are the one I want, wo oh oh honey
