Med hjärtat i halsgropen.

Jag har fått äran att lära känna den mest fantastiska människan på jorden. Jag är så tacksam och det finns så mycket jag vill säga men orden räcker inte till.

Idag har varit fruktansvärt usel och det slår aldrig fel att det dyker upp sånt där som jag inte kan hantera ens en 'bra' dag.. Har ändå fått må bra ett par dagar nu men igår tog orken helt slut. Har varit gråtfärdig hela dagen, det finns ingen ände som det känns. Det är svårt att tänka positivt just nu.

Det är redan alldeles för tomt här, en dag ska det inte vara så längre. Någonstans med ett ljust sovrum, ordning och reda och två badrum. Dagdrömmar.

Har inte fått i mig mat på två dygn och är ändå lika smällfet som annars. Tur något är som vanligt när allt annat förändras och rasar.

Det var inte riktigt såhär jag ville att det skulle bli, så jag skulle få det sagt. Men jag är glad att det är sagt. Nu hoppas jag bara att det är tillräckligt.

Intalar mig att det finns värre saker att trösta sig med än mat och sånt, klart det gör men detta är illa nog. Hoppas det blir bättre med det nya. Och bästa helgerna, även om det strular där också tidvis, går alldeles för fort och kommer med för lång tids mellanrum. Kroppen känns tung precis som resten.

Har mått himla bra nu i ett par dagar, idag särskilt. Men det löste sig och gick över igen. Skönt!

Trist att hela mitt "liv" kretsar kring jobb. Och gör det inte det så är det bristen på ovan nämnda som härjar. Behöver få åka bort nu, göra något kul.

Efter att ha räknat ut antalet arbetstimmar den här månaden föreslog jag sovmorgon för min egen del imorgon och onsdag, lite barn och påminnelse om besparingskraven gjorde att jag lätt fick min vilja igenom. Väl unt med tre 17-dagar i rad och en annalkande 43,5-timmarsvecka. Men det känns att man börjar bli sliten. Idag var visserligen en riktigt usel dag på alla sätt och rakt igenom men jag tyckte jag var bra på mitt jobb ändå idag, bättre än på länge.