Med hjärtat i halsgropen.

Snart är det dags igen. 13 arbetsdagar kvar. Vet inte vilken kamera jag ska ta med mig dock..? Blir långweekend och två förmodligen fina dagar i Sundsvall att sparka igång det hela med.
Från måndagen därefter är det bara 15 dagar kvar på jobbet innan åtta veckor är avklarade. Känns sjukt att redan räkna ner, har trots allt bara jobbat 5 dagar hittills. Sjuk två och blir hemma imorgon också. Hittills sju sjukdagar på 2.5 år alltså. Mycket siffror nu.
Vill ha min röst tillbaka nu, det var kul i måndags, lite i tisdags tills det började göra olidligt ont. Från och med igår har det bara varit jobbigt. Den är verkligen inte med.

PS. I love you på tv nu. Så himla fin film.

Tillbaks till nutid; Tog mig runt berget och insåg då jag kom hem att avocado innehåller Många kalorier (förbrände två, på en dryg mil). Hittills i september snittar jag drygt tre kilometer om dagen utöver jobb osv, helt klart en förbättring som ska slipas på ytterligare.
Utöver saknaden av en stor och varm hand att hålla så känns det mesta ändå en liten smula bättre nu. Fast saknaden av den där handen är väldigt påtaglig alldeles för ofta för att kännas bra. Jag antar att det är det kuriga vädrets fel, att det var mer än två år sedan jag hade en hand i min kanske gör sitt också. Konstigt hursomhelst vad lite pengar gör för välbefinnandet. Lite bättre självdisciplin och mer rörelse på detta så kanske det andra ordnar sig också.
Så småningom.

Saknar håret. Och kroppen. Kan inte förstå att jag sett ut så..?
Har dessutom lagt på mig det jag gick ner i våras, och lite till åtminstone centimetermässigt... Och då kände jag egentligen ingen skillnad i våras heller fastän jag var 6-7 centimeter tunnare då jämfört med nu.
(Förutom att jag ätit choklad i flera dagar och gör samt äter alldeles för mycket mat) så får det vara nog nu. Till nästa sommar ska jag vara fit, och framförallt känna det.
Ska vräka i mig den sista chokladen nu istället för att dra ut på eländet (det är trots allt helg i några timmar till). Från och med imorgon är det nya tag. (Men jag har faktiskt tagit en fyrakilometerspromenad idag, och tre längre promenader i veckan som gått så jag kan väl tycka att jag är lite på väg åtminstone.)
Sen hoppas jag att jag får några pengar från a-kassan så jag kan skriva in mig på golds helst nu i början på september. Den som lever får se. Ordning ska jag försöka skapa åtminstone.

Har hittat suget efter bilder och att lägga upp om det kanske råkar finnas någon så förhoppningsvis kommer det mer än text framöver.

Det är ett vackert ord, och vad som präglat dagen. Har lånat världens bästa Ajje idag ♥ Började med frukost, sedan gick vi ut och lekte en timme i badhusparken innan vi gick och handlade lite. Inte ett pip sa han där han satt i vagnen, världens snällaste. Sen gick vi hem och åt lite frukt och därefter lunch innan hjärtat somnade i soffan till Alvin och gänget. Passade på att lägga mig i sängen och sova jag också. Sedan gick vi ut på gården i väntan på farmor.
När han väl åkt hem så gick jag och mötte upp Natta för lite skräpmat och sällskap.

Nyss så tog jag mig en promenad och gick hem och svepte en juice för att få i mig fiberpulvret, det är inte alls gott och inte jättelätt att få ner. Men hittills så går det! Bara 56 dagar kvar haha.

Men det känns bra nu, jag mår bra. Förmodligen efter den där tolvtimmarssömnen natten till igår. Lyx att jobba halvtid. Trodde det skulle kännas jobbigt och för lite tid (läs: pengar) men det känns ganska bra faktiskt.

Nu ska jag värma mig lite tacopaj (kör fuskdag idag...) och kika på lite Glee.


♥

Var är peppenn? Har tappat den lite. Förmodligen på grund av gårdagens promenad runt berget, var duktigt seg i morse. Gjorde en grandiosa till frukost/lunch, kanske inte ultimat heller. Till den såg jag Race to Witch Mountain, helt okej film. Lätt värd att se tack vare Dwayne Johnson haha. Men hursom.
Det är tur man är beslutsam så 1½ timmes intervall köttade jag framöver seneftermiddagen.
Nu har jag precis intagit middag i alldeles för stor mängd, magen do not approve. Men gott var det i alla fulla fall. Drog igång Pans labyrint medan jag väntade på att den skulle bli klar det sista, den är vad jag sett hittills (7.47) inte alls vad jag förväntat mig. Min bild av det hela bygger visserligen på omslaget, men tja. Ska se klart det här avsnittet av HIMYM sedan hoppar jag nog på filmen igen, ska bli spännande att se vartåt den bär av.

Middag:

Började med mackor och en kiwi för att stilla den mest akuta hungern (och slippa slänga i mig övrig mat..). På hade jag philadelphia och paprika.
Huvudrätten bestod av kycklingfilé med sweet chili sås (har inte tyckt om det förut men det är gott på... allt! Åtminstone lax och kyckling. Särskilt kyckling). Till det kokta grönsaker, pommes frites (ajaj) och mango chutney. Det godaste jag ätit på länge.
Tänkte försöka dra en trerätters men det känns ganska tveksamt att jag får i mig något mer. Skulle kunna vara en bit tryffel isåfall. Men det är ju inte så tokigt det heller.

Är numera ledig nästan fram till mitten av januari om inte telefonen ringer innan dess. Blandade känslor inför detta. Men lite skönt är det allt att få vara ledig, även om jag inte hunnit vila särskilt mycket hittills. Mycket att fixa nu, men så blir det när man är dödstrött efter jobbet. Räkningsångesten lär komma krypandes framöver det nya året, men det tar vi då.
Julmyskänslan som infann sig för någon dryg månad sedan drog sig därefter långsamt tillbaka, just nu är den ganska liten så som det brukar vara. Klapparna är antingen klara eller nästan klara sånär som på en, har inte riktigt bestämt mig än. Dock är all inslagning kvar att ta itu med under morgondagen. Det och hundra andra grejor. Som sagt, ledigt var det ja.
Har för övrigt upptäckt att ps kanske är lite kul ändå. Lite. Ibland. För att lägga på effekter som inte finns i kameramenyerna. Fast jag gillar nog bilden nedan bättre som original ändå, kanske hade önskat lite vinjettering bara.
Imorgon kanske jag bjuder på en julgransbild i combo med nya fiskögat. Spännande!

Linda, 21, född, uppvuxen och boendes i Östersund. Har flyttat tre gånger i mitt liv men aldrig längre än 3.2 mil från stan.
Skulle nog beskriva mig själv som ganska normal, för att sedan ångra mig för det är jag egentligen inte alls. Jag har aldrig gått på dagis och har för det mesta varit för mig själv, aldrig riktigt hört hemma någonstans. Det har gjort mig självständig och skapat en "bit ihop"-attityd, på gott och ont. Hade lite av ett helvete under skoltiden, eller mellan- och högstadie egentligen. Klarade mig rätt bra ur det ändå med 310p och ett sargat hjärta.
Gymnasiet (där jag gick samhälle med inriktning samhälle, utan att veta vilka inriktningskurserna var förrän första dagen på skolan (dog lite) - också typiskt mig) var fantastiskt och jag trivdes som aldrig förr - och den forna verkligheten hann ikapp. Blev deprimerad och orkade knappt kliva upp på morgnarna (eller på hela dagar ibland), inte många som faktiskt förstod det utan skyllde det hellre på lathet. Kan också vara en del av sanningen, jag är en av de lataste människorna jag känner.
Studenten var fantastisk och det finns ingenting jag skulle göra annorlunda.

Gymnasiet med allt vad det innebär kom givetvis också med nya bekantskaper, vissa mer minnesvärda än andra. Syftar på en särskilt, som utvecklade sig till min första (väldigt motvilliga och inte förrän i efterhand erkända) förälskelse. En vänskap som tog slut för fort och alldeles oavslutat. Jag saknar, men jag sörjer inte.
Hösten i trean kom med "förälskelse" #2, som snarare blev en jakt på uppskattning och bekräftelse snarare än en hälsosam kärlek. Men det var aldrig vi, på riktigt.
Efter julen växte en egentligen aldrig existerande vänskap utan snarare bekantskap till kärlek. En riktig sådan och fjärilarna i magen under första kyssen fladdrade så hårt att jag var tvungen att blunda. Min kärlek höll till  någon gång efter nyårsskiftet men förhållandet till i juli därpå och avslutet tog hårt, men det var rätt och jag gick vidare.

Det där med att gå vidare har inte alls varit lätt, jag har alltid varit en tänkande och ältande person som tänkt tillbaks, ofta med viljan att ändra på något som hänt eller som jag sagt. Men nu i efterhand kan jag ärligt säga att hur många saker som än kunnat vara annorlunda så är jag glad att de inte blev det. Jag ångrar ingenting för att citera Lena PH.

För att dra karaktärsdrag så känns; lat, ansvarsfull, slarvig, feg, konflikträdd, omtänksam, generös och blyg passande. Angående det sista så är jag livrädd för att träffa nya människor, eller ytliga bekantskaper då jag blir alldeles för självmedveten och inte alls vet hur jag ska uttrycka mig eller agera.
Brukade tycka om att baka men det är något jag inte gjort på tre hundra år. Laga mat är också kul. Läst en del har jag också gjort, nuförtiden blir det mest Twilight. Filmer har jag också lärt mig att uppskatta (vilket jag egentligen inte gjorde särskilt mycket förrän nu de senaste åren).

Höjdpunkterna hittills i mitt liv känns ganska givna; Kameraköpet 2007 (myntade mitt fotointresse) och systemkameraköpet i början på året (och mitt älskade tele i maj ♥), Islandsresan 2008, bilköpet och körkortet förra året. Buddy Holly på Göta Lejon med mamma, Stockholmsresan med mina finaste 2007 och Ladies Night i år. Storsjöyrans alla tre dagar förra året då jag gick själv och njöt av varje sekund av upplevelsen. Mitt första syskonbarn, finafina A som tycker om mig när jag busar med honom men annars inte lägger särskilt mycket märke till mig. Kommer bli surfaster i hans ögon haha. Sist men inte minst - flytten hemifrån. Älskar varje dag (samtidigt som ångesten över pengar på riktigt har satt klorna i mig).
Inte att förglömma alla härliga roadtrips, Luleå, Mantorp, Borås, Älvtorp och Ullared. Har hunnit se en hel del av fina Sverige i mina dagar. Bäst av allt är nog ändå att åka dagtåg. Älskar tåg.

Sen finns ju människorna såklart, de som gör livet värt att leva och de som inte finns kvar av olika orsaker men som ändå satt sina spår, världens finaste bröder, tanterna, M, Victor, A och nyaste Cathrin.

Livet hittills har ibland känts som sju resor men jag är redo för tusen resor till.

Ja jag ska ta och gå igenom mina bilder och lägga upp lite nytt (ovanstående är från 07/12...), ska bara orka. Men det kommer.

..och ja, jag tänker nu börja vattenstämpla lite annorlunda än i nedre hörnet vilket är alldels för lätt att klippa bort. puss

Är glad att denna vecka är över. Nästa vecka blir förhoppningsvis awesome, 40 timmar känns åtminstone överkomligt tack vare sällskapet. After work ska kirras också, stråket öppnar ju idag. Blir säkert bra.
Efter nästa helg är det dags att börja fixa. Imorgon blir det inköp för att börja med iordninggörandet av köksmöblerna, tisdag och löning (a w e s o m e) fortsätter inhandlandet. Tur jag jobbade mycket förra månaden. Sen kommer förhoppningsvis skatteåterbäringen snart. Eller?! Annars överlever jag inte.

Ids inte alls engagera mig i några bilder därför fick det bli en på paketet jag fick av ena kiddon som börjar skolan nu i höst. Det innehöll boken "potensgivarna" hur de nu tänkte med det. Och ja, jag vet att jag stämplat bilden fel, och glömt att sänka opaciteten. Men det får vara så nu.
Första jobbdagen idag alltså, märks det..?