Med hjärtat i halsgropen.

Efter fyra otroligt jobbiga dagar förra veckan, torsdagen särskilt (mamma sov över på soffan till och med då hon inte vågade lämna mig själv) hade jag två väldigt fina dagar. Fredagen tillsammans med mitt hjärta.
Dagen igår började otroligt trögt, dåligt rent ut sagt. Men någonstans på vägen vände det, på vägen till Åre dvs. Middag med storebror, hamburgare som smakade chorizo, ja. Därefter ner till arenan för att vänta på In Flames. Första förbandet hörde vi sista låten av, inget i min smak. Nästa däremot! Inget jag lyssnar på i vanliga fall det heller egentligen men de var bra! Death Destruction hette de. Peppen drog igång. In Flames klev på vid 22 och var jättebra ända fram till halv tolv då de slutade. Enda minuset var bristen på extranummer?!
Därefter fick jag prata med min fina medan jag väntade ut min alldeles för onyktra bror. Hemresan var ingen höjdare pga tidigare nämnda bror, det kunde också ha blivit den sista då en ouppmärksam audi höll på att klippa oss i sidan. I 110. Blev stressad så in i. Men hem tog vi oss och jag fick prata i telefonen ännu en gång innan det var dags att knyta sig.
Några tårar och en tablett senare sov jag.
Måste inse att facebook inte är för mig. Mår väldigt mycket bättre utan och så som jag mår nu har jag inte råd att utsätta mig för sånt som kan bli dåligt.
Vill må bra, orka jobba, få äta, sova utan tabletter och bara vara kär - inte tjafsa.
Jobbar på't. Det går trögt men är helt klart värt att kämpa för.