Med hjärtat i halsgropen.

   Ja, just nu sitter jag, halvt inlindad i en filt i köket i stugan (som numer faktiskt är hemma eftersom vi inom ett par dar är officiellt flyttade) med solen halvt stickandes i ögonen lyssnandes till ljudet från tv där just Sverige möter Grekland. Jag har inte sett något av andra halvlek men det känns inte heller så frestande att förflytta sig in till vardagsrummet eftersom det fortfarande står 0-0 i matchen, och så låter det på övriga familjen som om Sverige är ganska dåliga.

   Det känns faktiskt ganska bra att jag ändrade mig i fråga om lägenhet, jag hade förmodligen haft en tillgänglig för mig ungefär nu, men jag är som sagt nöjd med mitt val att tacka nej. Det känns helt okej att bo här ute, även om det är mitt ute i bushen och jag måste sova i vardagsrummet bakom tvn tills vidare. Hade jag haft lägenheten hade det varit så mycket att fixa, och sån press till hösten att få tag i ett jobb. Och så hade jag såklart blivit fast här i Östersund i åtminstone ett par år eftersom lägenheten ifråga var en bostadsrätt, och det vet jag inte alls om jag vill. Så jag får vänta lite med att flytta hemifrån, som jag längtat efter så länge. Men jag överlever nog med att bo hemma ett tag till.

   Nu gjorde förövrigt Sverige 1-0, vilket hördes ganska tydligt. Det kom diverse utrop från vardagsrummet, och såklart var min ärade moder tvungen att ropa på mig flera gånger också, fastän jag svarade redan första gången, vilket hon inte hörde. Ovanligt, not.

   Idag känns som en sådan där dag då jag skulle vilja gå ut och sätta mig på en sten och titta på solnedgången. Helst inte själv, men den situationen kan jag inte göra särskilt mycket åt. Får se om jag tar mig ut och sätter mig på piren själv en stund, jag kan ju alltid drömma och längta. Förmodligen kommer jag inte orka, men jag sitter och halvsneglar ut i det lagoma solskenet nu och tänker lite på min kärlek, som befinner sig alldeles för långt borta. Men nästa fredag så ses vi igen, det kommer vara nervöst som tusan på den 14 timmar långa tågresan dit. Jag hoppas nästan på att det blir halvrisigt väder när jag är där så jag slipper skämmas... Jag hatar min kropp. Svettig och äcklig blir jag för minsta lilla, minsta rörelse, värme och ibland även kyla. Jag önskar jag kunde byta bort det, jag skulle göra (nästan) vad som helst för att slippa det. Jag är som en klimakterietant, fast värre!

   2-0 blev det nu också. Kanske borde förflytta mig in till vardagsrummet för att se på slutminuterna.


...med en varm känsla inombords

Jag vill blogga, men jag vet inte om vad.

   Var på sjukhuset idag en sväng, började med väntan. Sedan fick jag klä av mig (trosor och strumpor fick sitta kvar, så det så) och ta på mig en jättesmexxig blå grej, typ som en kortärmad morgonrock i trikå utan snöre runt midjan (det fanns inget annat "stänge" på den heller), kändes jätteläckert. Väldigt trevligt att draperiet inte täckte öppningen till båset där man bytte om och det var gubbar utanför... Ena kikade in också, innan jag började byta om som tur var. Äckelgubbe. Därefter blev jag hämtad och införd till ett annat rum, där jag fick lägga mig på en brits eller vad jag ska kalla det, på med hörlurar och sedan in i tunneln och DUNKABOMBANK i några minuter, paus och sen började det om igen. Efter en halvtimme i tunneln var det klart och jag fick gå och svida om igen, så var magnetröntgen klar, därefter kilade jag och morsan upp i cafeterian och käkade räkmacka, mumma i min låda!

   Därefter svängde vi förbi skolan där jag sprang in och kollade facket, hade fått tillbaks psykologi- och filmkunskapsgrejorna som jag lämnade in förra veckan. Så nu är allting definitivt klart och jag har koll på alla betyg :) Trots att allt varit jävligt jobbigt ända sedan jag började gymnasiet, varför vet jag inte riktigt, känner jag mig ganska nöjd nu. Jag lyckades mycket bättre än jag trodde att jag skulle göra, särskilt med tanke på att det pekade på lite andra resultat första året. Men nu på sista tiden när allt varit som jobbigast lyckades jag som bäst. Duktig är jag!

   På vägen hem åkte vi förbi Lindex också som öppnat ny (ännu en) butik i Lillänge, mamma skulle handla lite grejs. Slutade med att hon handlade det hon skulle och jag handlade.. ännu mer än jag redan gjort. Mera kläder! Jag som redan har handlat sjukt mycket; fick paket från H&M med kläder förra veckan + att jag köpte en klänning på just Lindex, fast i stan, och i lördags beställde jag ännu mer från H&M som kommer denna veckan. Såå, det jag köpte var: En klänning (svart, ballongmodell), ett linne (svart/vitrutigt med smock upptill), tre trosor (rosa med något textmönster och svart resår, vita med orangea fjärilar och likadana vita med svarta fjärilar) samt en liten lackflaska med nagelstärkare. Jag tror jag börjar närma mig shopaholicstadiet ):


   Och så saknar jag Andréas. Fruktansvärt mycket.

   Jag var lite dum i helgen, har mått rätt dåligt och ja, det går ut över andra.. Mest Andréas tyvärr, har varit tvär och tjurig mot honom, stackaren. Inte har jag bett om ursäkt heller, fast det är inte första gången och han vet nog hur mycket jag ångrar mig.. Är lite extra gulligullig mot honom idag i alla fall. Min älskling. Varför är det alltid så att den som betyder mest får stå ut med det värsta? Ångestframkallande är det, minst sagt. Jag måste verkligen skärpa mig. Han är värd det bästa, och det är definitivt inte mitt dåliga humör.

   Det var allt för den här gången, adjöken.

        ..och se, det tog sig.


Datumet nedan stämmer förövrigt inte. Inlägget skrevs den 2/6 men det blev något tjall när jag var inne och redigerade den tionde. Basåruvetliksom.