Bortgång och hemkomst. Eller var det tvärtom?
Så, då var jag hemma igen. Hemma i tråkiga Jämtland. Då kanske du undrar vart jag hållt hus innan, jodu, det ska jag allt tala om för dig!
Allt började den 18e juni, klockan 20.43. Eller ja, egentligen började det någon vecka innan det då jag beställde biljetterna. Ska man dra det ännu längre började det i slutet av april, eller till och med i början av mars. Ska man dra ut på det allt vad som går så började det faktiskt i början av förra året. Men åter till saken.
Den artonde började alltså min resa mot Blekinge och Karlskrona, med första stoppet i Alvesta där det skulle bytas tåg. Det var nervöst, både inför framkomsten samt för själva resan dit då det var första gången jag åkte iväg någonstans helt själv. Att det dessutom skulle bytas tåg gjorde det hela än mer pirrigt. Men allting gick bra och efter en mindre försening från Alvesta var jag då framme på Karlskrona tågstation vid 11.20 efterföljande dag. På stationen mötte Andréas mig och lyckan var fullständig. Eller ja, jo så var det, trött och sliten var jag också, det var nog ingen trevlig syn som mötte honom men ja, så var det i alla fall.
Efter att vi slagit oss ner på en bänk i ungefär tre sekunder (kändes det som) så kom Gamlot (eg. Mats, Andréas pappa) och hämtade oss för en kortare färd till Saltö. Där släpades väskan in, lämpades av i hallen och efter en snabbkik på nedervåningen gick vi upp på Andréas rum på övervåningen. Där provlågs hans nya säng (alltså ligga som i att inte stå, sitta eller dylikt, inte ligga som i.. ligga.) Den var sköööön. Därefter kom den under de följande dagarna regelbundet återkommande frågan "får man sova nu?". Fast det sovs inget för det var dags att åka.
Så, ut i bilen igen (efter nedkånkande av min sju ton tunga väska) och så påbörjades färden mot Skåneland där vi skulle fira midsommar. Väl där hanns inte så mycket med, dusch och middag sen blev det tältuppsättning (eller var det tvärtom?) och därefter sömn. På fredagsmorgonen kom Andréas farmor och faster med tillhörande familj, det fixades och donades och sedan cyklades det in till byn för midsommarfirande med stång, dans och fika. Fast vi satt mest bara och tittade på och lekte med blommor och kamera osv istället för att dansa, det var mysigare!
Efter cykeltur tillbaks till torpet där vi precis hann undkomma regnet minns jag inte riktigt vad vi gjorde. Om det var då vi gjorde den där godisfrågegrejen kanske? När regnet väl slutade var det i alla fall dags för utgång med stövelkastning, golf-pricksskytte samt luftgevärsskytte. Det gick sisådär, men i luftgevärsskyttet vann jag i alla fall över Andréas! Tror jag kom trea totalt om jag inte minns helt jättefel (vilket är mycket möjligt).
Sedan var det middag med tillhörande snapsvisor och framöver kvällningen åts det glass och jordgubbar, mums. Smakade även spettekaka för första gången i mitt liv, det var inte jättegott men långt ifrån äckligt också. Sött är väl ordet för att sammanfatta den upplevelsen.
Lördagen ägnades åt kringåkande i Skåneland, på första stoppet blev det glassätning och jag fick inte ta bananchoklad för Andréas :( Bara för att han inte gillar banan, hmpf. Jag överlevde dock och tog cheesecakeglass med jordgubb, trippelchoklad och kolaglass. NOMNOMNOM. Vi fotograferade också eskimåser.
Sedan åkte vi till havet någonstans, där Eva och Battil (Andréas faster och hennes man) gifte sig. Därefter åkte vi runt lite överallt och jag har ingen koll på alls var vi var. Mer än att vi åkte förbi (eller kanske igenom till och med) en by som hette Bästekille, Andréas hade väldigt roligt åt det och sa flera gånger att "där är jag" och dylikt. Di smo barna, di smo barna :)
Söndagen ägnades åt tältrivning, ihopplockning och hemfärd. Eller ja, återfärd till Karlskrona i alla fall, vilket iofs är väldans mycket bättre än hemmahemma, bara litet tillägg sådär. Kikades det på fotboll på kvällen tro?
Måndagen ägnades nog åt ingenting särskilt utöver cykelturen upp på någon kulle. Där stannade vi och kikade ut över staden och Andréas pekade ut massor av saker och förklarade vad det var. Han kan så mycket om sin stad, jag kan ingenting, jag skämdes nästan lite, haha.
På tisdagen spelades det minigolf och jag vann! Andréas hamnade ett slag bakom. Anton ställde den väldigt intressanta frågan "undrar om han kommer vilja vara ihop med dig om du vinner" när det var några få banor kvar (Andréas är grymt dålig förlorare) och som tur var svarade han ja, något sammanbitet då han var väldigt koncentrerad på spelandet. Tur för mig det, annars hade det blivit lite jobbigt där :(
Onsdagen blev det båtåkning och så tittade vi på fotboll på kvällen, det var sött, särskilt med tanke på att han inte är jätteförtjust i idrotten. Fniss.
På torsdagen kan jag inte minnas att vi gjorde något särskilt. Men det är rätt underbart det också, hans sällskap är verkligen bäst. Fotboll även den kvällen.
Fredagen var väl som torsdagen, minus fotboll och plus bio. Vi såg på Sex and the city-filmen. Den var jättebra! Till och med Andréas tyckte den var okej, mhm! Tokmysigt att gå på bio med honom också, melikie. Efter filmen gick vi på Glassiären och köpte mjukglass. Mumma i min låda.
På lördagen blev det först en tripp till nostalgia-festivalen i Ronneby för att kika på massa bilar. Det fanns massa söta saker där, bland annat mustanger och en Ferrari som var mums. Väl hemma igen kom åter frågan "får man sova nu?" från mig, sagt och gjort. En och en halv timme senare blev jag väckt då det var middagsdags. Tuppluren var välbehövd då jag vaknade halv fem på morgonen och lyckades inte somna om mer än tjugo minuter där efter sju. Efter middagen blev det ännu mer bio, den gången Indianen Jöns (Indiana Jones och kristalldödskallens rike). Den var också bra. Bättre än förväntat faktiskt!
På söndagen blev det ännu mer minigolf, med hela familjen denna gången. Jag kom sist, men det gjorde inte mig något för jag fick glass efteråt! Och så slapp ju Andréas tjura ihop efter ännu en förlust ;)
Måndagen, vår tvåmånadersdag! Började med att Mats och Andréas klippte sig, jag tittade på, eller ja, jag läste en tidning under tiden. Sedan gick vi på cubus och kikade en sväng, sedan blev vi (i alla fall jag) hungrig så vi gick på Åhlens och fikade räkmacka med hallonsoda till. NOMNOMNOM. Sedan gick vi och hälsade på Fredric på hans sommarjobb i kyrkan. Det var lite läskigt, men skoj också. Han var trevlig.
Sedan gick vi på Gina :D Jag handlade en kofta, medan jag stod i kön sprang karln in på teknikmagasinet, haha. Därefter gick vi till stadens chokladbutik (jag vill också ha) och handlade lite, jag köpte två små chokladkakor, en med lime och en med chili, och en liten kanin ihållandes ett chokladhjärta. Andréas köpte två praliner, en åt oss var. Så på vägen hem stannade vi till på fisktorget (förstår inte varför det hette så, inte en enda fisk fanns det där!) och käkade våra små praliner, min var jääääääättegod. Hallontryffel var det. Nästan tur att det inte finns någon chokladbutik i Östersund kanske, attans vad tjock jag hade blivit annars :) När chokladen var uppäten fortsatte vandringen hemåt, på vägen kilade vi ut på en ö en liten sväng och sedan fick jag skavsår så jag fick gå resterande vägen hem barfota. Det gjorde ont och brände i fötterna efteråt. Men det fanns inte mycket annat att göra. Eller jofan, jag skulle ju ha bett honom bära mig. Att jag inte tänkte på det då. Jag får anteckna det till nästa gång, fniss.
Kvällen ägnades åt en kort promenad ner på några klippor där vi satte oss ner och glodde. Solen var på nedgång och så var mitt humör också då jag insåg att det var sista kvällen tillsammans med honom. När vi kom hem kikade vi på Transformers, Andréas tyckte jag verkade lite disträ och konstig, förklaringen står ovan. Eller ja, det var väl inte enbart därför, men delvis. Men det gick över efter ett tag, eller ja, jag bestämde mig för att ta vara på tiden med honom istället för att tänka på och tjura över att den snart var slut.
Tisdagen började bra, fint väder och en tur med båten. Massa fräna hus fanns det alldeles vid vattnet. Det var lite mysigt. Fortsättningen på dagen var allt annat än rolig, till och med nu bara jag tänker på det är tårarna på väg. Usch. Jag hatar att säga hejdå, det var som sagt hemfärd som gällde. Hemhem till och med.
Själva resan i sig gick bra, även om det kändes tungt att behöva åka ifrån honom.
Så, att vara hemma är verkligen ingen höjdare. Det är tråkigt och hela tiden påpekas det och gnälls över något som måste göras. Jag gillar det inte.
Sammanfattningsvis var dagarna med Andréas bland de bästa i mitt liv, saknaden och tomrummet är enormt och jag längtar tills nästa gång vi ses, när än det blir. Förhoppningsvis är det inte allt för långt borta.
Jag har aldrig trott på kärlek, men nu... Nu känner jag mig nästan religiös.
Allt började den 18e juni, klockan 20.43. Eller ja, egentligen började det någon vecka innan det då jag beställde biljetterna. Ska man dra det ännu längre började det i slutet av april, eller till och med i början av mars. Ska man dra ut på det allt vad som går så började det faktiskt i början av förra året. Men åter till saken.
Den artonde började alltså min resa mot Blekinge och Karlskrona, med första stoppet i Alvesta där det skulle bytas tåg. Det var nervöst, både inför framkomsten samt för själva resan dit då det var första gången jag åkte iväg någonstans helt själv. Att det dessutom skulle bytas tåg gjorde det hela än mer pirrigt. Men allting gick bra och efter en mindre försening från Alvesta var jag då framme på Karlskrona tågstation vid 11.20 efterföljande dag. På stationen mötte Andréas mig och lyckan var fullständig. Eller ja, jo så var det, trött och sliten var jag också, det var nog ingen trevlig syn som mötte honom men ja, så var det i alla fall.
Efter att vi slagit oss ner på en bänk i ungefär tre sekunder (kändes det som) så kom Gamlot (eg. Mats, Andréas pappa) och hämtade oss för en kortare färd till Saltö. Där släpades väskan in, lämpades av i hallen och efter en snabbkik på nedervåningen gick vi upp på Andréas rum på övervåningen. Där provlågs hans nya säng (alltså ligga som i att inte stå, sitta eller dylikt, inte ligga som i.. ligga.) Den var sköööön. Därefter kom den under de följande dagarna regelbundet återkommande frågan "får man sova nu?". Fast det sovs inget för det var dags att åka.
Så, ut i bilen igen (efter nedkånkande av min sju ton tunga väska) och så påbörjades färden mot Skåneland där vi skulle fira midsommar. Väl där hanns inte så mycket med, dusch och middag sen blev det tältuppsättning (eller var det tvärtom?) och därefter sömn. På fredagsmorgonen kom Andréas farmor och faster med tillhörande familj, det fixades och donades och sedan cyklades det in till byn för midsommarfirande med stång, dans och fika. Fast vi satt mest bara och tittade på och lekte med blommor och kamera osv istället för att dansa, det var mysigare!
Efter cykeltur tillbaks till torpet där vi precis hann undkomma regnet minns jag inte riktigt vad vi gjorde. Om det var då vi gjorde den där godisfrågegrejen kanske? När regnet väl slutade var det i alla fall dags för utgång med stövelkastning, golf-pricksskytte samt luftgevärsskytte. Det gick sisådär, men i luftgevärsskyttet vann jag i alla fall över Andréas! Tror jag kom trea totalt om jag inte minns helt jättefel (vilket är mycket möjligt).
Sedan var det middag med tillhörande snapsvisor och framöver kvällningen åts det glass och jordgubbar, mums. Smakade även spettekaka för första gången i mitt liv, det var inte jättegott men långt ifrån äckligt också. Sött är väl ordet för att sammanfatta den upplevelsen.
Lördagen ägnades åt kringåkande i Skåneland, på första stoppet blev det glassätning och jag fick inte ta bananchoklad för Andréas :( Bara för att han inte gillar banan, hmpf. Jag överlevde dock och tog cheesecakeglass med jordgubb, trippelchoklad och kolaglass. NOMNOMNOM. Vi fotograferade också eskimåser.
Sedan åkte vi till havet någonstans, där Eva och Battil (Andréas faster och hennes man) gifte sig. Därefter åkte vi runt lite överallt och jag har ingen koll på alls var vi var. Mer än att vi åkte förbi (eller kanske igenom till och med) en by som hette Bästekille, Andréas hade väldigt roligt åt det och sa flera gånger att "där är jag" och dylikt. Di smo barna, di smo barna :)
Söndagen ägnades åt tältrivning, ihopplockning och hemfärd. Eller ja, återfärd till Karlskrona i alla fall, vilket iofs är väldans mycket bättre än hemmahemma, bara litet tillägg sådär. Kikades det på fotboll på kvällen tro?
Måndagen ägnades nog åt ingenting särskilt utöver cykelturen upp på någon kulle. Där stannade vi och kikade ut över staden och Andréas pekade ut massor av saker och förklarade vad det var. Han kan så mycket om sin stad, jag kan ingenting, jag skämdes nästan lite, haha.
På tisdagen spelades det minigolf och jag vann! Andréas hamnade ett slag bakom. Anton ställde den väldigt intressanta frågan "undrar om han kommer vilja vara ihop med dig om du vinner" när det var några få banor kvar (Andréas är grymt dålig förlorare) och som tur var svarade han ja, något sammanbitet då han var väldigt koncentrerad på spelandet. Tur för mig det, annars hade det blivit lite jobbigt där :(
Onsdagen blev det båtåkning och så tittade vi på fotboll på kvällen, det var sött, särskilt med tanke på att han inte är jätteförtjust i idrotten. Fniss.
På torsdagen kan jag inte minnas att vi gjorde något särskilt. Men det är rätt underbart det också, hans sällskap är verkligen bäst. Fotboll även den kvällen.
Fredagen var väl som torsdagen, minus fotboll och plus bio. Vi såg på Sex and the city-filmen. Den var jättebra! Till och med Andréas tyckte den var okej, mhm! Tokmysigt att gå på bio med honom också, melikie. Efter filmen gick vi på Glassiären och köpte mjukglass. Mumma i min låda.
På lördagen blev det först en tripp till nostalgia-festivalen i Ronneby för att kika på massa bilar. Det fanns massa söta saker där, bland annat mustanger och en Ferrari som var mums. Väl hemma igen kom åter frågan "får man sova nu?" från mig, sagt och gjort. En och en halv timme senare blev jag väckt då det var middagsdags. Tuppluren var välbehövd då jag vaknade halv fem på morgonen och lyckades inte somna om mer än tjugo minuter där efter sju. Efter middagen blev det ännu mer bio, den gången Indianen Jöns (Indiana Jones och kristalldödskallens rike). Den var också bra. Bättre än förväntat faktiskt!
På söndagen blev det ännu mer minigolf, med hela familjen denna gången. Jag kom sist, men det gjorde inte mig något för jag fick glass efteråt! Och så slapp ju Andréas tjura ihop efter ännu en förlust ;)
Måndagen, vår tvåmånadersdag! Började med att Mats och Andréas klippte sig, jag tittade på, eller ja, jag läste en tidning under tiden. Sedan gick vi på cubus och kikade en sväng, sedan blev vi (i alla fall jag) hungrig så vi gick på Åhlens och fikade räkmacka med hallonsoda till. NOMNOMNOM. Sedan gick vi och hälsade på Fredric på hans sommarjobb i kyrkan. Det var lite läskigt, men skoj också. Han var trevlig.
Sedan gick vi på Gina :D Jag handlade en kofta, medan jag stod i kön sprang karln in på teknikmagasinet, haha. Därefter gick vi till stadens chokladbutik (jag vill också ha) och handlade lite, jag köpte två små chokladkakor, en med lime och en med chili, och en liten kanin ihållandes ett chokladhjärta. Andréas köpte två praliner, en åt oss var. Så på vägen hem stannade vi till på fisktorget (förstår inte varför det hette så, inte en enda fisk fanns det där!) och käkade våra små praliner, min var jääääääättegod. Hallontryffel var det. Nästan tur att det inte finns någon chokladbutik i Östersund kanske, attans vad tjock jag hade blivit annars :) När chokladen var uppäten fortsatte vandringen hemåt, på vägen kilade vi ut på en ö en liten sväng och sedan fick jag skavsår så jag fick gå resterande vägen hem barfota. Det gjorde ont och brände i fötterna efteråt. Men det fanns inte mycket annat att göra. Eller jofan, jag skulle ju ha bett honom bära mig. Att jag inte tänkte på det då. Jag får anteckna det till nästa gång, fniss.
Kvällen ägnades åt en kort promenad ner på några klippor där vi satte oss ner och glodde. Solen var på nedgång och så var mitt humör också då jag insåg att det var sista kvällen tillsammans med honom. När vi kom hem kikade vi på Transformers, Andréas tyckte jag verkade lite disträ och konstig, förklaringen står ovan. Eller ja, det var väl inte enbart därför, men delvis. Men det gick över efter ett tag, eller ja, jag bestämde mig för att ta vara på tiden med honom istället för att tänka på och tjura över att den snart var slut.
Tisdagen började bra, fint väder och en tur med båten. Massa fräna hus fanns det alldeles vid vattnet. Det var lite mysigt. Fortsättningen på dagen var allt annat än rolig, till och med nu bara jag tänker på det är tårarna på väg. Usch. Jag hatar att säga hejdå, det var som sagt hemfärd som gällde. Hemhem till och med.
Själva resan i sig gick bra, även om det kändes tungt att behöva åka ifrån honom.
Så, att vara hemma är verkligen ingen höjdare. Det är tråkigt och hela tiden påpekas det och gnälls över något som måste göras. Jag gillar det inte.
Sammanfattningsvis var dagarna med Andréas bland de bästa i mitt liv, saknaden och tomrummet är enormt och jag längtar tills nästa gång vi ses, när än det blir. Förhoppningsvis är det inte allt för långt borta.
Jag har aldrig trott på kärlek, men nu... Nu känner jag mig nästan religiös.
Kommentarer
Trackback
