Med hjärtat i halsgropen.

På ett ynka år lyckades du bli den viktigaste människan hittills i mitt liv, trots att jag hela tiden försökte ta avstånd (märker jag nu när jag läser texterna). Och någonstans kring uppbrottet förändrades jag och blev till någon jag inte alls tycker om. Det var du som gjorde mig till den jag var, till den jag blev efter alla motgångar under hela grundskolan, jag har aldrig insett det förut. Såklart hände andra saker i mitt liv då som också hjälpte till förändring men utan dig hade jag aldrig blivit den jag är idag, hade saker och ting blivit annorlunda hade jag kanske varit ännu längre fram men det får jag aldrig veta. Trots att skoltröttheten slog klorna i mig ordentligt redan under första året på gymnasiet mådde jag bra när jag hade dig. Jag var lycklig stundvis vilket jag nog inte kan säga att jag var någon gång på flera år innan det, bortsett från skolavslutningen i nian då jag visste att jag äntligen skulle slippa undan allt som varit, åtminstone den dagliga påminnelsen. Försöker att inse att det är över, fortfarande, det sista försöket var ett rop till intet utan respons. Det är bara att jobba på att glömma.

A slow walk down the memory lane och allmänna konstateranden och slutsatser

• Sittandes på bussen fånleendes
• Bli betrodd att vara efterbliven under hösten i ettan där då hjärnan slog av helt
• Första förälskelsen, som helt plötsligt gick upp i rök (personen i fråga alltså, känslorna dog ut långsamt)
• Första kärleken, som aldrig fick utrymme att växa och bli sån kärlek men som blev ett älska
• Ettan på gymnasiet var nog det bästa skolåret ändå (om man inte ser till själva skolarbetet), alla människor som var så nya och så väldigt fina. Trean var mest fin tack vare foto och Island, i övrigt mest ångest (över tidigare lathet)
• Tyskarna! Satt och funderade över ett namn jag nämnt några gånger men kom inte på vem det var, nu trillade polletten ner. De var söta, undrans vad som blivit av dem.
• Gnällde över 40 dagar, tänk om jag vetat då att det skulle gå 3 år utan ett ord.
• Andra människor har alltid haft stor påverkan på mitt humör
• Isklättring 24/3-06
• "Du är en feg liten hare som inte gör mycket väsen av dig. Chansen att du satsar på artistyrket är lika med 0,01%. Det är inget fel med det men ibland kanske du måste tuffa till dig lite. Hur ska du göra om du är kär
  och inte vågar berätta vad du känner? Ska du välja att vara utan honom/henne då? Man har det inte roligare än man gör sig så att säga. Sen får man det man jobbar för."
• Har alltid varit väldigt lat (och klagat mycket)
• M som såg skolfotot på mig från nian haha gud ville dö när han berättade det
• Messiah och The 4400 var bra skit (bandit 106-3 också)
• Sagan vi skrev du och jag, minns den inte riktigt. Men det var en björn med och jag blev räddad undan den av dig och sedan gick vi in och drack varm choklad.
• Pirrigt första möte, var hög på lycka efteråt. Och som jag senare skrev om i kursen Litterär gestaltning, minns lärarens kommentar om kärlekshistoria. Har ångrat mig mer än en gång över saker jag sa den dagen, och att jag inte ville ses dagen efter också. Så kan det vara.
• Yran 2006, upptäckte Jamie Cullum där och då, som tyvärr fallit i glömska fram till nu.