Med hjärtat i halsgropen.

Började dagen vid ehm.. 14 eller så, helt utmattad. Käkade en macka och drack ett glas mjölk och sen tog jag en promenad bort till Dalle. Där gjorde vi ingenting särskilt. Tänkte gå hem men det blev aldrig så, menmen man kan inte få allt. Känns som att det räckte med den sträckan för ryggen, den är inte alls nöjd. Det får den fan tåla, så det så.
Väl hemma började det spöregna, och sedan haglade det jättestora hagel, typ ½cm i diameter/st. Helt sjukt. Sedan spöregnade det en stund till. Och när det slutade så gick jag ner och badade, var inte så kallt faktiskt., mest om fötterna Blev lite självdiciplinsträning idag så jag gick i, funkade det också.
Därefter börjades det med mat osv. Efter maten stressade vi in till stan för att köpa cement (som fortfarande var slut) och sedan vidare till ÖB där jag lyxade till med glass vilket egentligen var väldigt onödigt. Fick i alla fall en magnum essential och 750g gräddglass med kolasmak för 21.50 (vilket var precis vad jag hade i plånboken). Inte så pjåkigt.
Satt och tittade på molnen genom rutan på vägen hem från stan och insåg att det var väldigt länge sedan jag bara satt och tittade på något. För några veckor sedan återgick jag till att glömma bort att se hur vackert det är ute, precis som jag gjort i flera år. Vet inte när eller vad som hände riktigt... Ska försöka ändra på det i alla fall, promenaderna å det senaste har hjälpt till lite där i alla fall, mest tack vare alla fjärilar som fladdrar omkring, annars skulle jag nog inte titta upp från grusvägen. Denna våren var faktiskt den första jag kan minnas då jag uppskattade den kommande grönskan och alla blommor, vet inte riktigt hur jag lyckats missa allt det fina förut men lyckats med det har jag visst... Tack och lov för föränding.

Har tänkt på en del saker under dagen som jag skulle skriva ner, men nu minns jag inte vad det var längre så det var förmodligen ingenting viktigt även om det kändes intressant just då. Men man kan inte minnas allt, jag är glad att jag ens minns vad jag heter vissa dagar.
Saker och ting börjar i alla fall kännas väldigt mycket bättre, vet varför och tack för förståelse. Känns som att jag lär mig rätt mycket nu, om mig själv. Och att det är tillåtet att tala om vad man tänker och känner och att det i de flesta fall är det allra bästa. Känns som sagt mycket bättre nu och jag ser fram emot det som komma skall, och lite nya önskningar inför framtiden har jag också men dem håller jag för mig själv så länge hihi.

Och ja, jag behöver förnya bildförrådet. Fast det har jag ju, semesterbilderna ska ju upp! Det hade jag glömt. Det kommer, det kommer.