438.
Hjärtesorg. Mår så fruktansvärt uselt just nu, hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så här jobbigt. Det gör så ont.
Har hittills fått knappt tre timmars sömn i natt, tror inte det blir många fler. Det vore så skönt, bara få sova och slippa känna. Jag vet inte vart jag ska göra av mig själv eller hur jag ska klara detta. Den närmsta tiden framöver kommer nog mest handla om att överleva, att hoppas på mer än så går nog inte. Fan också. Jag undrar om livet någonsin kommer kännas fint igen, eller om det ens kommer att bli uthärdligt...
Jag förstår inte... Trots att beslutet var mitt så sjunker det inte riktigt in. Det känns som om jag kastat hela mitt liv och tillvaro i sjön och ser på hur det långsamt sjunker. Det känns så tomt. Att allt bara är borta, bara sådär. Och jag bryter ihop, om och om igen. Kräks gör jag också, fast magen är tom, och inte känns det ens lite bättre efteråt. HUR FAN GÖR MAN?!
Har hittills fått knappt tre timmars sömn i natt, tror inte det blir många fler. Det vore så skönt, bara få sova och slippa känna. Jag vet inte vart jag ska göra av mig själv eller hur jag ska klara detta. Den närmsta tiden framöver kommer nog mest handla om att överleva, att hoppas på mer än så går nog inte. Fan också. Jag undrar om livet någonsin kommer kännas fint igen, eller om det ens kommer att bli uthärdligt...
Jag förstår inte... Trots att beslutet var mitt så sjunker det inte riktigt in. Det känns som om jag kastat hela mitt liv och tillvaro i sjön och ser på hur det långsamt sjunker. Det känns så tomt. Att allt bara är borta, bara sådär. Och jag bryter ihop, om och om igen. Kräks gör jag också, fast magen är tom, och inte känns det ens lite bättre efteråt. HUR FAN GÖR MAN?!
Tack för allt fint
Kommentarer
Trackback
