Med hjärtat i halsgropen.

   Vill fortfarande gå på bio. Blev inget i veckan som var. Nytt försök nu i veckan kanske? Så trist att gå själv bara även fast man inte får prata.
   Det börjar märkas att den enda form av social kontakt man har är på jobbet, fungerar inte normalt. Längtar till ensamheten i stan, där har man i alla fall folk om kring sig så man inte hinner tänka lika mycket - eller åtminstone på andra saker. Kommer ändå inte fram till något, blir bara rastlös och orolig inombords. Det bara maler och maler, snart är jag vandrande pulver.