Med hjärtat i halsgropen.

   Äjajunu. Tokhungrig, dötrött och allmänt skitäcklig. Mat, sömn och dusch är mer än välbehövligt, dock i motsatt ordning. Den kvava luften är verkligen dödens. Kanske borde sticka ut huvudet genom fönstret (det spöregnar fyi), det kan ju liksom inte bli värre. Iofs kanske jag inte når ut med huvudet utanför taket så då blev det lite jobbigare. Bäst att låta bli. Nu svamlar jag bara en massa, till skillnad från när kan man ju fråga sig då. Jag vet inte, aldrig? Kliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii! Godnatt.