Med hjärtat i halsgropen.

Allt jag gör känns helt surrealistiskt. Känns inte som att jag är där jag är, att jag ser det jag gör, känns inte ens som att jag är vaken (garanterar att jag aldrig skulle kunna plita ner ett ord som "surrealistiskt" i sömnen så det måste vara sant att jag är vaken). Förstår inte alls vad som händer, att det händer. Kan fortsätta i en evighet och inte bli klokare för fem öre så jag ger mig nu och hoppas på att verkligheten återvänder efter (förhoppningsvis) många timmars sömn. Godnatt.


ps. Detta är väl enda gången i min livstid jag önskat/kommer önska att verkligheten ska sjunka in haha. ds.