Med hjärtat i halsgropen.

Min första kyss var egentligen inget särskilt. Inget pirr, ingen egentlig kärlek, inget särskilt som sagt. Från motparten oborstade tänder, i min säng efter att han sovit över. Sovit.
Vänner från internet, träffades på race på optands flygfält. Jag blev aldrig nervös egentligen. Missade honom då jag gick förbi, fick ett sms som jag inte minns texten i exakt, något i stil med "ser du inget?" kan jag tänka mig. Vi tittade och pratade, om vad minns jag inte. Borde ha kommit ihåg detta under den kommande hösten, att jag inte mindes, att vi skildes åt utan större intryck på mig.
Men vi skildes åt, och kort därefter kom ett sms med ännu en text jag inte mindes, något i stil med att han ville pussa mig eller ha en puss.
Vi åkte från racet till mormor och morfar där han ringde mig, när jag pratat klart och återvände frågade pappa vem det var och "att han nog hade fått höra". Skvallerbyttor till bröder hmpf.
Vi fortsatte höras av under dagen och han ville ses mera och frågade om han fick komma till mig. Sagt och gjort. Medan jag startade Bad Boys II la han ut sin arm så jag var tvungen att lägga mig på den när jag lutade mig tillbaks. Vi tittade, kramades, pratade. Sedan sov vi. Han fullt påklädd (vi snackar jeans och tisha nu alltså).
Dagen därpå vaknade vi, och den där första kyssen hände.
Bättre än så blev aldrig vårat tillsammans, även om det fortsatte till och från (jag till, han från) under några månader därefter. Tills det på riktigt tog slut och han hatade mig ett tag. Tills i maj, då jag hade en riktig pojkvän för första gången och han ville ha tillbaks mig. Jag trodde han skämtade men det gjorde han inte. Livet alltså.