lördagdenfemtondeoktobertvåtusenelva
Hur inleder man egentligen när man inte ens vet vad man vill ha sagt? Hm.
18 dagar kvar på jobbet, vet inte hur det känns riktigt. Eller tja, sista veckan försvann bara och det får gärna resten också göra. Även om jag inte hänger eller orkar med riktigt så vill jag att tiden ska gå fort nu. Vet inte varför. Men december och jul längtas efter. Är snart där känns det som och jag vet att jag kommer ångra mig om någon vecka, hinner som sagt inte riktigt med i nuläget och framöver november är det ju än mer att fixa.
Det är nu en vecka sedan jag (ber vänligen känsliga läsare hoppa över den här raden fr.o.m. nu) kaskadkräktes upp den dagens lilla matintag och förmodligen en del av fredagens också, efter en lång dag av fruktansvärt magknip som bar iväg i ännu värre illamående. Kroppen sa helt enkelt upp sig. I efterhand kändes det redan innan att det var på väg men jag förstod det inte då.
Det är fortfarande inte bra, känns som att det är i det här läget det kommer att vara framöver. Två mål mat om dagen går bra, två små sådana (frukost och lunch oftast iom. jobbet). En mellanmålssmörgås går också okej, men därefter är det stopp. Har ätit middag två dagar den senaste veckan och det har varit ganska plågsamt att försöka behålla dem nere. En macka eller fil kan kanske gå framöver men där går nog gränsen. Mat är inte särskilt gott heller längre så jag känner inte att jag lider särskilt.
I övrigt händer inte mycket utöver jobbet, inledde idag sista träningsveckan i programmet jag kör på EA. Dagens pass var något tuffare än innan men till nästa program är det dags att höja nivån. Hoppas det programmet bara innehåller 3 pass i veckan, 4 är lite väl när man måste. Kör hellre ett extrapass eller två på eget bevåg. Även om det på sätt och vis känns som om det händer en del med kroppen (trots att det inte märks på varken våg eller måttband..) tar det ändå emot en smula när man oavsett ser halvvägsgravid ut.
Nu skulle jag vilja ha en fin, städad lägenhet, en axel att luta mig mot och en varm hand att hålla. Ska välja ut en bok som inte känns alldeles jättetråkig och lägga mig i sängen istället. Alldeles ensam.
18 dagar kvar på jobbet, vet inte hur det känns riktigt. Eller tja, sista veckan försvann bara och det får gärna resten också göra. Även om jag inte hänger eller orkar med riktigt så vill jag att tiden ska gå fort nu. Vet inte varför. Men december och jul längtas efter. Är snart där känns det som och jag vet att jag kommer ångra mig om någon vecka, hinner som sagt inte riktigt med i nuläget och framöver november är det ju än mer att fixa.
Det är nu en vecka sedan jag (ber vänligen känsliga läsare hoppa över den här raden fr.o.m. nu) kaskadkräktes upp den dagens lilla matintag och förmodligen en del av fredagens också, efter en lång dag av fruktansvärt magknip som bar iväg i ännu värre illamående. Kroppen sa helt enkelt upp sig. I efterhand kändes det redan innan att det var på väg men jag förstod det inte då.
Det är fortfarande inte bra, känns som att det är i det här läget det kommer att vara framöver. Två mål mat om dagen går bra, två små sådana (frukost och lunch oftast iom. jobbet). En mellanmålssmörgås går också okej, men därefter är det stopp. Har ätit middag två dagar den senaste veckan och det har varit ganska plågsamt att försöka behålla dem nere. En macka eller fil kan kanske gå framöver men där går nog gränsen. Mat är inte särskilt gott heller längre så jag känner inte att jag lider särskilt.
I övrigt händer inte mycket utöver jobbet, inledde idag sista träningsveckan i programmet jag kör på EA. Dagens pass var något tuffare än innan men till nästa program är det dags att höja nivån. Hoppas det programmet bara innehåller 3 pass i veckan, 4 är lite väl när man måste. Kör hellre ett extrapass eller två på eget bevåg. Även om det på sätt och vis känns som om det händer en del med kroppen (trots att det inte märks på varken våg eller måttband..) tar det ändå emot en smula när man oavsett ser halvvägsgravid ut.
Nu skulle jag vilja ha en fin, städad lägenhet, en axel att luta mig mot och en varm hand att hålla. Ska välja ut en bok som inte känns alldeles jättetråkig och lägga mig i sängen istället. Alldeles ensam.
Kommentarer
Trackback
