Med hjärtat i halsgropen.

Har inget att delge egentligen mer än att det går bra på jobbet (andra dagen avklarad idag). 34 arbetsdagar kvar i bunkern. Fast det kändes lite bättre igår när jag kom dit än när jag var och hälsade på sist, inte lika... Bunkrigt. Tror det är för att det numera faktiskt är lampor tända. Känns skönt också att det är just den personen (därav de tidigare släckta lamporna..) jag jobbar för som är borta, överambitiös är bara förnamnet. De här veckorna ska nog allt gå bra ska vi se. Som sagt, sju kvar efter imorgon.
Ont i kroppen har jag, fortfarande. Blir inte bättre utan sämre. Sväller och värker i handlederna ibland (igen...), knän och rygg ska vi nog inte tala om egentligen.
Men jag gick (och sprang) hem från jobbet idag ändå, det gör ju redan ont så spela roll om det blir värre. Fem bananer blev jag av med åtminstone! Fast de åt jag upp igen i och med sibyllamiddagen. Men det hade lika gärna kunnat vara inget minus och bara plus.

Nu ska jag sova. Upp 05.40 imorgonbitti. SLUTAR ETT!!1!1
Längtar.