Med hjärtat i halsgropen.

Inledde morgonen med att färdigställa smörgåstårtan som traditionsenligt i detta nu intas med Vasaloppet på tvn, en tradition som absolut ska hållas fast vid trots att jag inte har en aning om när eller hur den började. Blajblajblaj.
Till veckan nalkas 40 timmars jobb, 28 av dem ska avverkas fram till på onsdag. Kul! På fredagen får jag dessutom sällskap av förälder som kommer ha hökögonen på mig hela dagen då förtroendet från hennes sida känns aningen frånvarande, ännu mer kul! Stressmagen lär jobba hårt.

Igår var det dop och jag fick stå där framme genom alltihop, att jag skulle det visste jag som tur var inte innan. Jobbigt att behöva vara med på alla kort.
Fick hälla vatten tillsammans med Ajje också, ställde mig mitt i vägen med rumpan mot alla kameror... Kom på mig själv mitt i utförandet och försökte kliva åt sidan, inte så lätt med en 2½-åring i famnen, grav ångest såhär i efterhand fyfan. Synd för det gick himla bra, A var så duktig så.
Lite trist att inte få fotografera också, skickade kameran på bror som någonstans mitt i fick för sig att han skulle zooma, med det fasta 50mmobjektivet (som jag trodde strulade och därför gestikulerade om avstängning osv). Haha åh lilla bubben vad clueless han såg ut. Men bilderna blev överraskande bra och det var ju tur. Är inte särskilt säker på att jag lyckats lika bra... Så det kanske var bäst som det blev. Blajblaj.

Nu ska jag fortsätta äta smörgåstårta och försöka glömma hur länge det är kvar till nästa helg (som förhoppningsvis kan få bli till en fjälltur, hoppashoppashoppas på vädret). Inte kan man träffa ärtan på en evighet heller, och det är bara helger att hoppas på framöver. SÅ HIMLA KULT.