Med hjärtat i halsgropen.

Idag provade jag äntligen spelet jag köpte för ett par månader sedan(?), kan säga såpass att det inte blir något gymkort för mig den här månaden. Kanske inte ens nästa månad. Får se helt enkelt. Sinnessjukt jobbigt. Ska komma ihåg att göra det bara. Fyra gånger i veckan säger det, jag antar att det bara är att lyda.
Vaknade ganska så tidigt idag, sprang direkt ner till tvättstugan i hopp om att det skulle vara ledigt direkt. Icket, men fyra timmar senare blev det dags. Mellan maskinbytena hann jag ta en runda utomhus också. Snittet nere på 2,6km men vafan det är inte så pjåkigt ändå!
Måste tippa en massa vatten nu bara. Och äta bra. Fast mat är så jävla äckligt nu för tiden, hoppas det vänder snart. Om fem kilo ska jag köpa nya kläder, vinterkappa bland annat, provade en igår som är perfekt.
Imorgon är det jobb igen från 9.30 och förhoppningsvis inte till 18.15 men det märks. 33 dagar kvar som sagt. 33..

Har inget att delge egentligen mer än att det går bra på jobbet (andra dagen avklarad idag). 34 arbetsdagar kvar i bunkern. Fast det kändes lite bättre igår när jag kom dit än när jag var och hälsade på sist, inte lika... Bunkrigt. Tror det är för att det numera faktiskt är lampor tända. Känns skönt också att det är just den personen (därav de tidigare släckta lamporna..) jag jobbar för som är borta, överambitiös är bara förnamnet. De här veckorna ska nog allt gå bra ska vi se. Som sagt, sju kvar efter imorgon.
Ont i kroppen har jag, fortfarande. Blir inte bättre utan sämre. Sväller och värker i handlederna ibland (igen...), knän och rygg ska vi nog inte tala om egentligen.
Men jag gick (och sprang) hem från jobbet idag ändå, det gör ju redan ont så spela roll om det blir värre. Fem bananer blev jag av med åtminstone! Fast de åt jag upp igen i och med sibyllamiddagen. Men det hade lika gärna kunnat vara inget minus och bara plus.

Nu ska jag sova. Upp 05.40 imorgonbitti. SLUTAR ETT!!1!1
Längtar.

På trippen hem idag kapade jag ytterligare 4 minuter från första tiden, den här gången bärandes på väska dessutom (precis som då). Långsammaste kilometertid på 9:05 och en sammanlagd hastighet på 6,9km/h till skillnad från första gångens (11:13) 5,6. Är snart uppe i samma hastighet som på löpbandet i våras (7km/h blankt), detta efter tre gånger alltså (några fler promenader också ju men ja). Är med andra ord ganska mycket lättare att pressa sig utomhus med en känd sträcka än inomhus på bandet där man bara har tid. Så att bara träna hårt är inte allt kan vi kort konstatera. Vilja är så mycket mer.
Knäna gjorde för övrigt ont till en början men gav med sig så småningom(!). Däremot måste jag nog snart erkänna för mig själv att jag har astma på riktigt. Men för nu tänker jag skylla på förkylningen!
Nu är det bara att vilja få ordning på allt annat också heh.

Gick hem från jobbet idag, 7,7 km på 71 minuters. Kapade med andra ord 11 minuter från förra gången och hade inte en enda kilometertid på mer än 9.40. Lite nöjd då. Snittet ligger dock på 2.94km/dag nu till skillnad från 3.3 som i söndags.
Enda trista med det är att knäna verkligen inte håller nu (igen). Är för tung. Känns pissigt och eftersom jag är så jävla låg och dum just nu har jag ätit godis två dagar i rad bara för att maxi hade lösvikt för 20kr/kg och jag alltså har det hemma. (Förresten är självdisciplinen över lag jävligt (tänkte skriva fruktansvärt men det räckte inte) dålig just nu.)

BAJS

..aldrig till skott med vissa saker. Som bilderna, det blir liksom aldrig aktuellt. Enda gången jag tänker på att göra det är när jag loggar in här, vilket händer ungefär lika ofta som jag uppdaterar. Ofta alldeles för sent på dagen dessutom.
Men motionen har det gått en smula bättre med, delvis såklart som med allting annat men det är bättre än innan åtminstone. Tackar min fantastiska träningsapp i telefonen för det (den räknar ut motsvarande hur många frukter/grönsaker jag bränt under min workout!). Fungerar betydligt mer motiverande än stegräknaren. Siktar på en schysst promenad imorgon (berget kanske) då måndagen är full av jobb, 7-18. Kul kul.

Apropå jobb och pengar så löser sig septemberlönen (eller brist på sådan, jobbade 4½ dag i augusti) ändå. Och jag har jobbat okej hittills den här månaden, har en dryg vecka heltidsarbete inbokad från och med måndag och därefter åtta veckor heltid på ett nytt ställe. Vilket känns absurt och har inte sjunkit in alls eftersom jag aldrig varit där uppe förut. Det ordnar sig väl i veckan då jag måste ta mig upp och spana läget samt få schema.
Jag hoppas det går bra, och att jag inte stressar upp mig allt för mycket över de rutiner och ansvaret som kommer ligga på. Och att jag lever upp till förväntningarna de andra har eftersom jag ändå jobbat så pass länge. Jag vet att jag är bra på det jag gör, jag hoppas bara att det passar in även hos dem.

Åtta veckor, det är länge det. Det känns som att det är en bunker jag ska in i, in den 21a den här månaden och inte få komma ut förrän i mitten av november.
Men ut ska jag, ända till Sundsvall om bara en dryg månad, och in ska jag nog också, på gymmet. Och ut i friskluften också såklart. Därför så håller vi därför alla tummar jag och du och alla har för att min kropp bara är ovan all rörelse och känns bättre framöver - att detta inte bara är en försmak av en lång, kall vinter som väntar.
För då vet jag inte om jag orkar.

Idag borde jag gå igenom lite bilder, titta, göra kopior till bägge hårddiskarna och sizea om samt stämpla några hit. Får se vad som händer när jag vaknar.
En sak är i alla fall säker; jag ska äta croissanter med nötkräm och äggröra med bacon till frukost.
Har förresten ett par filmer jag kan lägga upp också. Köpte nämligen en filmkamera lagom till semestern.

Börjar bli höst vilket märks på alla sätt och vis. Hamnade inne på Gina en sväng idag före fika med mor, kändes än mer att plånboken gapar tom.
Är åtminstone hemma nu, sedan igår. Skönt med tystnaden sånär som på bilarna som passerar utanför fönstret. Imorgon bär det dock iväg igen, får se hur länge det blir den här gången. Efter jobb dvs, dag två av tre inplanerade den här veckan. Blir kul lön nästa månad med andra ord. Har aldrig jobbat så här lite, inte sedan jag började i februari -09. 2.5 år. Och ändå ringer de någon annan. Kuljul.
Nu blir det ett bad och sedan är det väl dags att preppa för bingen.

För övrigt är Ernst Kirchsteiger verkligen vidrig, har jag konstaterat innan men herrejistanes. Måste gå. Nu.

Hemma efter en vecka på skogen. Fint att ha kunnat bada, men sista dagarna var mer pina än nöje. Skönt att vara hemma i tystnaden nu.
Hungrig, ont i magen och rätt så opepp på jobb. Men lön behövs i augusti också så det är väl bara att bita ihop. Suck.
Såg Black Swan idag, apropå ingenting. Märklig är bara förnamnet. Men den var bra ändå, mest för att den är så sanslöst vacker. Portman är verkligen fantastisk. Ända sedan V for Vendetta.
Imorgon blir det till att börja packa en smula. Se ungefär vilken volym jag har att se fram emot att försöka få ner.
Det känns som att jag borde ha något mer att skriva, men jag kommer inte på något direkt.
Första helgen av tre som varit förhållandevis okul. Visserligen god middag i fredags i stan och bilbingo igår. Men komigen, det går ju inte att jämföra med föregående. Sällskapet var det inget fel på, men det går inte heller att jämföra riktigt. Får hoppas på att det händer något kul i Stockholm. Sedan Danmark. Sedan stråket och Yran.
Det här kan bara bli bättre.

Har förresten ett helt gäng bilder att föra över och lägga in. Några från i veckan till och med!

Den här helgen har varit fin, nästan som förra.
Gårdagen innehöll till att börja med inte särskilt mycket, men framöver kvällen blev det dags för cruising. Jag, bror (ena bangade), Tobie och hans polare drog iväg. Började på en dräggfest jag helst hade sluppit. Väl därifrån bar det iväg in på Hammarn där det var väldans massa folk och bilar. En del fint.
Fick även hälsa på leendet, fast det var inte riktigt närvarande just då. Men åh. Fina fina.
Fick även syn på mitt ex ett antal gånger, slutade med en nick åt varandra. Fast han var nog påväg fram ett antal gånger, ena var det nog rätt nära. Haha.
Hann även bli förlovad före klockan elva, sämre kvällar har man ju haft!
Overall en riktigt lyckad kväll. Hade gärna sett både honom och leendet lite mer men man kan ju inte få allt.

Idag har jag inte gjort mycket mer än tittat på tv, handlat-, lagat- och ätit mat. Att försöka klämma en trerätters efter ett dygn utan mat är varken lätt eller smart. Har inte ens gett mig på efterrätten än.

Framöver har jag en veckas ledighet som jag faktiskt ser fram emot. Är lite trött på jobbet och efter helger som de senaste kan man ju inte annat än föredra att få vara ledig. Jag börjar gilla sommaren en smula mer.
Livet är så jävla bra just nu.

Hur gör man för att glömma någon man inte kan sluta tänka på ens om man verkligen försöker?
Och vad gör man när man inte kan låta bli att desperat försöka minnas det där leendet som har försvunnit ur minnet?
Åh. Så jävla dumt.

Har inte lämnat lägenheten eller ens nattlinnet på hela dagen. Har tittat på film och inte så mycket mer. The Tooth fairy, Sister act 1 och 2. Känns som att det är någon mer men jag kan inte komma ihåg. Kanske inte.
Konstant hungrig. Har ätit sen frukost, middag, kvällsfika och nyss ett pitabröd med keso, chilisås och majs (var vad som fanns i kylen. Nej det var inte gott.) men är ändå hungrig.
Ingen motivation att sova heller eftersom telefonen aldrig ringer. Fixa a-kassa är ett helvete också märkte jag igår. Snart är det semester också och jag som i förra veckan såg fram emot alltihop har nu tappat det lite, vet inte riktigt hur pengarna ska räcka till. Skulle vilja vinna en hundratusing eller så, dryga ut kassan lite. Ha råd att ta en sista minuten någonstans.
Det här med att gå hemma är inte så jävla kul egentligen. Visst är det skönt på ett sätt, men om telefonen hade kunnat ringa åtminstone någon gång under de senaste veckorna så det fanns någon anledning att lägga sig på kvällen, hoppas lite. Men nej.
Imorgon (idag) ska jag i alla fall dit igen för två obetalda timmar. Kul chef. Hade nästan hoppats på att få jobba dagen för då skulle jag få betalt även för kvällen men det hoppet har jag gett upp nu. Hade jag inte varit så jävla snäll hade jag inte åkt dit, inte för att chefen skulle bry sig, men det känns som att barnen (åtminstone det ena) lär göra det och att göra honom besviken vill jag nog inte riktigt leva med.

Dessutom måste jag handla, igen. Fugginell.