Med hjärtat i halsgropen.

Snart är det dags igen. 13 arbetsdagar kvar. Vet inte vilken kamera jag ska ta med mig dock..? Blir långweekend och två förmodligen fina dagar i Sundsvall att sparka igång det hela med.
Från måndagen därefter är det bara 15 dagar kvar på jobbet innan åtta veckor är avklarade. Känns sjukt att redan räkna ner, har trots allt bara jobbat 5 dagar hittills. Sjuk två och blir hemma imorgon också. Hittills sju sjukdagar på 2.5 år alltså. Mycket siffror nu.
Vill ha min röst tillbaka nu, det var kul i måndags, lite i tisdags tills det började göra olidligt ont. Från och med igår har det bara varit jobbigt. Den är verkligen inte med.

PS. I love you på tv nu. Så himla fin film.

Idag provade jag äntligen spelet jag köpte för ett par månader sedan(?), kan säga såpass att det inte blir något gymkort för mig den här månaden. Kanske inte ens nästa månad. Får se helt enkelt. Sinnessjukt jobbigt. Ska komma ihåg att göra det bara. Fyra gånger i veckan säger det, jag antar att det bara är att lyda.
Vaknade ganska så tidigt idag, sprang direkt ner till tvättstugan i hopp om att det skulle vara ledigt direkt. Icket, men fyra timmar senare blev det dags. Mellan maskinbytena hann jag ta en runda utomhus också. Snittet nere på 2,6km men vafan det är inte så pjåkigt ändå!
Måste tippa en massa vatten nu bara. Och äta bra. Fast mat är så jävla äckligt nu för tiden, hoppas det vänder snart. Om fem kilo ska jag köpa nya kläder, vinterkappa bland annat, provade en igår som är perfekt.
Imorgon är det jobb igen från 9.30 och förhoppningsvis inte till 18.15 men det märks. 33 dagar kvar som sagt. 33..

Har inget att delge egentligen mer än att det går bra på jobbet (andra dagen avklarad idag). 34 arbetsdagar kvar i bunkern. Fast det kändes lite bättre igår när jag kom dit än när jag var och hälsade på sist, inte lika... Bunkrigt. Tror det är för att det numera faktiskt är lampor tända. Känns skönt också att det är just den personen (därav de tidigare släckta lamporna..) jag jobbar för som är borta, överambitiös är bara förnamnet. De här veckorna ska nog allt gå bra ska vi se. Som sagt, sju kvar efter imorgon.
Ont i kroppen har jag, fortfarande. Blir inte bättre utan sämre. Sväller och värker i handlederna ibland (igen...), knän och rygg ska vi nog inte tala om egentligen.
Men jag gick (och sprang) hem från jobbet idag ändå, det gör ju redan ont så spela roll om det blir värre. Fem bananer blev jag av med åtminstone! Fast de åt jag upp igen i och med sibyllamiddagen. Men det hade lika gärna kunnat vara inget minus och bara plus.

Nu ska jag sova. Upp 05.40 imorgonbitti. SLUTAR ETT!!1!1
Längtar.

På trippen hem idag kapade jag ytterligare 4 minuter från första tiden, den här gången bärandes på väska dessutom (precis som då). Långsammaste kilometertid på 9:05 och en sammanlagd hastighet på 6,9km/h till skillnad från första gångens (11:13) 5,6. Är snart uppe i samma hastighet som på löpbandet i våras (7km/h blankt), detta efter tre gånger alltså (några fler promenader också ju men ja). Är med andra ord ganska mycket lättare att pressa sig utomhus med en känd sträcka än inomhus på bandet där man bara har tid. Så att bara träna hårt är inte allt kan vi kort konstatera. Vilja är så mycket mer.
Knäna gjorde för övrigt ont till en början men gav med sig så småningom(!). Däremot måste jag nog snart erkänna för mig själv att jag har astma på riktigt. Men för nu tänker jag skylla på förkylningen!
Nu är det bara att vilja få ordning på allt annat också heh.

Gick hem från jobbet idag, 7,7 km på 71 minuters. Kapade med andra ord 11 minuter från förra gången och hade inte en enda kilometertid på mer än 9.40. Lite nöjd då. Snittet ligger dock på 2.94km/dag nu till skillnad från 3.3 som i söndags.
Enda trista med det är att knäna verkligen inte håller nu (igen). Är för tung. Känns pissigt och eftersom jag är så jävla låg och dum just nu har jag ätit godis två dagar i rad bara för att maxi hade lösvikt för 20kr/kg och jag alltså har det hemma. (Förresten är självdisciplinen över lag jävligt (tänkte skriva fruktansvärt men det räckte inte) dålig just nu.)

BAJS

Tillbaks till nutid; Tog mig runt berget och insåg då jag kom hem att avocado innehåller Många kalorier (förbrände två, på en dryg mil). Hittills i september snittar jag drygt tre kilometer om dagen utöver jobb osv, helt klart en förbättring som ska slipas på ytterligare.
Utöver saknaden av en stor och varm hand att hålla så känns det mesta ändå en liten smula bättre nu. Fast saknaden av den där handen är väldigt påtaglig alldeles för ofta för att kännas bra. Jag antar att det är det kuriga vädrets fel, att det var mer än två år sedan jag hade en hand i min kanske gör sitt också. Konstigt hursomhelst vad lite pengar gör för välbefinnandet. Lite bättre självdisciplin och mer rörelse på detta så kanske det andra ordnar sig också.
Så småningom.

..aldrig till skott med vissa saker. Som bilderna, det blir liksom aldrig aktuellt. Enda gången jag tänker på att göra det är när jag loggar in här, vilket händer ungefär lika ofta som jag uppdaterar. Ofta alldeles för sent på dagen dessutom.
Men motionen har det gått en smula bättre med, delvis såklart som med allting annat men det är bättre än innan åtminstone. Tackar min fantastiska träningsapp i telefonen för det (den räknar ut motsvarande hur många frukter/grönsaker jag bränt under min workout!). Fungerar betydligt mer motiverande än stegräknaren. Siktar på en schysst promenad imorgon (berget kanske) då måndagen är full av jobb, 7-18. Kul kul.

Apropå jobb och pengar så löser sig septemberlönen (eller brist på sådan, jobbade 4½ dag i augusti) ändå. Och jag har jobbat okej hittills den här månaden, har en dryg vecka heltidsarbete inbokad från och med måndag och därefter åtta veckor heltid på ett nytt ställe. Vilket känns absurt och har inte sjunkit in alls eftersom jag aldrig varit där uppe förut. Det ordnar sig väl i veckan då jag måste ta mig upp och spana läget samt få schema.
Jag hoppas det går bra, och att jag inte stressar upp mig allt för mycket över de rutiner och ansvaret som kommer ligga på. Och att jag lever upp till förväntningarna de andra har eftersom jag ändå jobbat så pass länge. Jag vet att jag är bra på det jag gör, jag hoppas bara att det passar in även hos dem.

Åtta veckor, det är länge det. Det känns som att det är en bunker jag ska in i, in den 21a den här månaden och inte få komma ut förrän i mitten av november.
Men ut ska jag, ända till Sundsvall om bara en dryg månad, och in ska jag nog också, på gymmet. Och ut i friskluften också såklart. Därför så håller vi därför alla tummar jag och du och alla har för att min kropp bara är ovan all rörelse och känns bättre framöver - att detta inte bara är en försmak av en lång, kall vinter som väntar.
För då vet jag inte om jag orkar.

Idag borde jag gå igenom lite bilder, titta, göra kopior till bägge hårddiskarna och sizea om samt stämpla några hit. Får se vad som händer när jag vaknar.
En sak är i alla fall säker; jag ska äta croissanter med nötkräm och äggröra med bacon till frukost.
Har förresten ett par filmer jag kan lägga upp också. Köpte nämligen en filmkamera lagom till semestern.