Blank.

Jag borde ta tag i det här igen.
Men mest av allt i mig själv.
Jag vill inte leva längre.

speechless

Det känns som om livet är över. Vad gör man när man förlorar den man vill leva med? Hur står man ut? Är mest rädd att förlora honom helt, att det som varit hela mitt liv plötsligt ska försvinna fullständigt.
Jag hatar den här känslan, får panik och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag önskar att allt kunde bli som förut, att allt löser sig.
Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan.

Jag har fått äran att lära känna den mest ...

Jag har fått äran att lära känna den mest fantastiska människan på jorden. Jag är så tacksam och det finns så mycket jag vill säga men orden räcker inte till.


det tar aldrig slut

Som jag skrev i förra inlägget så finns det ingen ände på allt som är jobbigt. Så fruktansvärt hemsk olycka och jag sörjer med alla nära.
Det kom så himla nära då både jag och mannen kände folk som var inblandade, jag hoppas verkligen hans vän klarar sig. Det får inte bli värre nu.
Hatar att vara hemma själv just nu, ha tid att tänka och ingen varm trygg famn att gömma sig i - eller vara. Söndagen var väldigt lång och väldigt tuff. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vad man kan säga. Jag är glad att jag var där jag var just då i alla fall.
Ja nä jag vet inte vad jag ska säga, det bara snurrar i skallen.

Idag har varit fruktansvärt usel och det s...

Idag har varit fruktansvärt usel och det slår aldrig fel att det dyker upp sånt där som jag inte kan hantera ens en 'bra' dag.. Har ändå fått må bra ett par dagar nu men igår tog orken helt slut. Har varit gråtfärdig hela dagen, det finns ingen ände som det känns. Det är svårt att tänka positivt just nu.


döden stavas fb

Efter fyra otroligt jobbiga dagar förra veckan, torsdagen särskilt (mamma sov över på soffan till och med då hon inte vågade lämna mig själv) hade jag två väldigt fina dagar. Fredagen tillsammans med mitt hjärta.
Dagen igår började otroligt trögt, dåligt rent ut sagt. Men någonstans på vägen vände det, på vägen till Åre dvs. Middag med storebror, hamburgare som smakade chorizo, ja. Därefter ner till arenan för att vänta på In Flames. Första förbandet hörde vi sista låten av, inget i min smak. Nästa däremot! Inget jag lyssnar på i vanliga fall det heller egentligen men de var bra! Death Destruction hette de. Peppen drog igång. In Flames klev på vid 22 och var jättebra ända fram till halv tolv då de slutade. Enda minuset var bristen på extranummer?!
Därefter fick jag prata med min fina medan jag väntade ut min alldeles för onyktra bror. Hemresan var ingen höjdare pga tidigare nämnda bror, det kunde också ha blivit den sista då en ouppmärksam audi höll på att klippa oss i sidan. I 110. Blev stressad så in i. Men hem tog vi oss och jag fick prata i telefonen ännu en gång innan det var dags att knyta sig.
Några tårar och en tablett senare sov jag.
Måste inse att facebook inte är för mig. Mår väldigt mycket bättre utan och så som jag mår nu har jag inte råd att utsätta mig för sånt som kan bli dåligt.
Vill må bra, orka jobba, få äta, sova utan tabletter och bara vara kär - inte tjafsa.
Jobbar på't. Det går trögt men är helt klart värt att kämpa för.

Det är redan alldeles för tomt här, en dag...

Det är redan alldeles för tomt här, en dag ska det inte vara så längre. Någonstans med ett ljust sovrum, ordning och reda och två badrum. Dagdrömmar.


Har inte fått i mig mat på två dygn och är...

Har inte fått i mig mat på två dygn och är ändå lika smällfet som annars. Tur något är som vanligt när allt annat förändras och rasar.


Det var inte riktigt såhär jag ville att d...

Det var inte riktigt såhär jag ville att det skulle bli, så jag skulle få det sagt. Men jag är glad att det är sagt. Nu hoppas jag bara att det är tillräckligt.


ttt-truth

"är livrädd för att falla tillbaka ner där jag befann mig förut. för ungefär ett år sedan när varje dag var en slags konstig kamp och jag inte längre kände igen mig själv. när varje dag var en känslomässig överraskning som jag inte kunde hantera.
nu för tiden vet jag nämligen att jag också kan må dåligt, det är någonting jag förnekat under nästan hela min uppväxt och plötsligt som kom allting på en enda gång. ångest, panik och apati.

varje gång jag känner lite så som jag gjorde då blir jag rädd för mig själv. när hjärtat klappar sådär obehagligt extra hårt i bröstet och det blir lite tyngre att andas."

Från
Evelina

Intalar mig att det finns värre saker att ...

Intalar mig att det finns värre saker att trösta sig med än mat och sånt, klart det gör men detta är illa nog. Hoppas det blir bättre med det nya. Och bästa helgerna, även om det strular där också tidvis, går alldeles för fort och kommer med för lång tids mellanrum. Kroppen känns tung precis som resten.


Har mått himla bra nu i ett par dagar, ida...

Har mått himla bra nu i ett par dagar, idag särskilt. Men det löste sig och gick över igen. Skönt!


Trist att hela mitt "liv" kretsar kring jo...

Trist att hela mitt "liv" kretsar kring jobb. Och gör det inte det så är det bristen på ovan nämnda som härjar. Behöver få åka bort nu, göra något kul.


Efter att ha räknat ut antalet arbetstimma...

Efter att ha räknat ut antalet arbetstimmar den här månaden föreslog jag sovmorgon för min egen del imorgon och onsdag, lite barn och påminnelse om besparingskraven gjorde att jag lätt fick min vilja igenom. Väl unt med tre 17-dagar i rad och en annalkande 43,5-timmarsvecka. Men det känns att man börjar bli sliten. Idag var visserligen en riktigt usel dag på alla sätt och rakt igenom men jag tyckte jag var bra på mitt jobb ändå idag, bättre än på länge.


Uppd. 11

Gjort
64 Sitta mindre vid datorn -- kolla communitys osv. max 1g/dagen
65 Sitta mindre vid datorn -- kolla communitys osv. max 3ggr/veckan (och hålla det på den nivån)
104 Minska till mitten av närmsta tiotal
107 Orka bli kär igen

Nytt
108 Byta jobb
109 Börja leva

Om

Min profilbild

Linda

bloglovin



RSS 2.0